Jag är övertygad om att reklam som vill skapa förändring behöver göra en förändring.

Skälet är att vi befinner oss i värld av allmän reklamtrötthet. I en förlorad förståelse för vad vi ska leverera på och varför. En digital kollaps i en medial dystopi. En värld som ständigt uppfinner sig själv snabbare än någonsin tidigare. Vår bransch existerar, men knappt. Vi försöker göra vår röst hörd men drunknar snabbt i den rådande kakafonin utanför våra fönster. 

Det verkar som om vi antar i vår lilla värld att den grymma layouten kommer att beundras av Sarah från Mantorp när hon otåligt väntar på sitt försenade tåg till Skövde. Att vi antar att vår CTA kommer få Anders i Kiruna att släppa allt och frenetiskt leta efter den där roliga getvideon på Twitter. Och att vi antar att våra kärnbudskap kommer att få skåningarna Eva och Johan att släppa allt medan de desperat hanterar sina tre barn genom middag, läxor och godnattsagor. För konsumenter är det raka motsatsen. I deras värld så har reklam ingen plats längre. De där riktiga människorna vars vardag är fylld med viktigare saker än att bejaka en annons eller banner.  

Jag har en tro på kommunikation som berör mottagaren när hen vill och kan. Som berör våra hjärtan utan lager av cynism. En kommunikation som påverkar, stärker och vitaliserar. Som får oss att le och skratta igenkännande. Jag tror vi kan lyckas med det, om vi ser till att kommunikationen vi skapar är av intresse, något man vill engagera sig i.

För annars kommer det bara att bli ännu en annons, för annonspersoner, av annonspersoner.